Internkommunikation börjar på gården

Hur väl hanteras oenighet och olika åsikter hos er – egentligen?

Sitter vid skärmen och förbereder ett möte. Text. Bilder. En film. Olika kommunikationsformer om något som behöver förmedlas till en specifik målgrupp. Från gården hörs dagisbarnens röster – prat, skratt, skrik, gråt.

Kommunikation i sin renaste form.

Men här från tredje våningen, med öppen balkongdörr, framstår den som en kakofoni av ljud. Bara en massa ljud. Högt. Hur urskiljer man något i detta?

Å andra sidan, just här på tredje våningen, är ju jag faktiskt helt och hållet en utomstående, en extern observatör. De där nere kommunicerar internt, med och till varandra. Så, vem är jag att bedöma deras kommunikations effektivitet?

Morgonsolen värmer balkongen. Jag tar med kaffet ut. Barnen har samlats på filtar kring en pedagog. Något ska delas, berättas, upplevas. Tillsammans. Små tända - tysta - ljus i en halvcirkel. Jag kan inte höra vad som berättas, men jag tänker att förskolepedagoger förmodligen är ganska bra storytellers. Eller behöver vara det. Med eller utan sagobok. De samlar olika personligheter, håller deras uppmärksamhet, involverar dem, ställer frågor, låter dem reflektera.

Jag ser en liten hand höjas och små ansikten vridas. Tyst och nyfiket. De lär sig av varandra. Delaktighet. Det påminner om en workshop – ett fint exempel på effektiv internkommunikation.

Det slår mig också, att får barnen med sig något härifrån som de kan berätta om när de kommer hem, ja då blir den interna kommunikationen huxflux extern. Helt klart ett varumärkesbyggande koncept.

Och det börjar ju på gården. Med nyfikenhet. Med utrymme. Med att faktiskt lyssna på vad som sägs – inte bara bekräfta det man redan tror sig veta.

Hur fungerar internkommunikationen hos er? Inte i teorin. Utan på er gård. På måndagsmötet. I korridoren efteråt.
Tänk om det inte handlar om att kommunicera mer – utan om att skapa utrymme för fler att förstå.

Nyfiken på hur det faktiskt ser ut hos er?
K-graf analysen ger dig en konkret bild av nuläget – utan pekpinnar, utan facit.